Om Storytelling

I begynnelsen
Storytelling, eller berättande, har funnits så länge människan har funnits. Gottmänniskorna samlades kring lägerelden och berättade om sina senaste jakthistorier. Man kan ana att det redan då förekom en hel del överdrifter och försköningar av verkligheten, precis som vi har idag. Sedan utvecklades berättandet till att innefatta grottmålningar där man med fingrar och färg beskrev sina jaktbravader.
Aboriginerna i Australien gjorde redan för 40 000 år sedan multimediashower där man kombinerade grottmålningarna, med vokalt berättande, musik och dans. Man använde sig av visuella effekter som att använda eld eller kasta sand på motspelarna och publiken för att understryka de dramatiska delarna i berättelserna.

Vi kastar oss framåt i tiden till år 2 500 f.v.t. Då levde en kung i Sumerien som hette Gilgamesh och berättelserna om honom tillhör de äldsta som man verkligen vet har funnits. Berättelserna handlar om kungen och hans vän vildmannen Enkidu. Tillsammans ger de sig iväg ut på äventyr där de bl.a. reser till berget Cedar och genom ett våldsamt slagsmål och en hel del list besegrar det förskräckliga monstret Humbaba.

Medeltiden
På medeltiden kom barderna som var professionella storytellers anställda av en kung. Bardens uppgift var att skriva berättelsen för att sedan framföra den med tal eller sång. Hur det stod till med den konstnärliga och samhällskritiska friheten är inte så svårt att räkna ut men ju skickligare en bard var på att beskriva kungens förträffligheter desto mer kritiska synpunkter kunde denne väva in i historien utan att det var förolämpande för kungen.
I Frankrike utvecklades nu även trubadurlyriken. Först handlade sångerna om hövisk kärlek med senare utvecklades sångerna till att få ett mer andligt innehåll. Ofta var sångerna tillägnade Moder Maria, som representant för den kvinnliga aspekten av det Gudomliga. Höjdpunkten för denna typ av berättande nåddes i "Den Gudomliga Komedin” som handlar om Dantes vandring genom helvetet, skärselden och paradiset. Där får han uppleva de syndiga själarnas straff och rening och han träffar Beatrice som symboliserar Moder Maria som vägen till frälsningen.

Skrivkonsten tar över
När skrivkonsten blev mer utbredd försköts tyngdpunkten i berättandet från den muntliga traditionen till litteratur. Med en allt högre del läskunniga så tog boken över som den mest dominerande av berättandeformerna.

Bröderna Grim
Under 1800-talet reste bröderna Grimm runt i hela Tyskland för att samla ihop sagor från muntliga källor. De var egentligen språkforskare som ville utforska det tyska språket men fascinerades av de fantastiska berättelserna om Hans och Greta och den hemska häxan som vill äta upp barnen till middag. De förundrades över magin i Askungen och led med den oskuldsfulla Rödluvan som slukades av vargen. Till slut hade de samlat ihop 211 sagor som så deras arbete blev publicerats i deras sagosamling ”Bröderna Grimms sagor”.

1900-talet
Under 1900-talet fick vi uppleva två storslagna engelska författare C.S. Lewis och J.R.R. Tolkien. Både barn och vuxna blev lätt meddragna i Lewis Narniaböcker där 4 barn går igenom en garderob och kommer ut i sagolandet Narnia. I Narnia pratar djuren, isdrottningen är genomond och lejonet Aslan finns alltid med för att beskydda de 4 barnen när de kastas in i kampen mot det onda.
I Tolkiens trilogi ”Sagan om ringen” pågår också kampen mellan det goda och det onda, mellan alver och orcher och mellan den lille hobbiten Frodo, som likt Davids kamp mot Goliat, till slut lyckas förstöra en ring som till slut leder till den fruktansvärde Saurons fall.
I båda dessa författares berättelser gömmer sig även djupt filosofiska frågor som t.ex. Är jag bunden av mina förfäders gärningar? Har de svaga i samhället någon roll att fylla? Hur ska människor med olika ursprung kunna leva sida vid sida?

Idag
Berättandets medium har genom historien ändrats från muntligt berättande, via böcker, drama, radio, TV och film. Några av våra bästa, nu levande berättare, är Geroge Lucas och Stephen Spielberg. Trots att många ser Science fiction och äventyrsberättelser som en lägre kulturform så lyfts även här svåra frågor fram. I Star Wars kan man på ytan se en enkel historia om kampen mellan det goda och det onda igen men under ytan ligger alltid ”The force”, kraften bakom hela skapelsen. Vi får se hur kraften hjälper karraktärerna i svåra stunder och hur Luke i slutscenen genom att ha bemästrat sin ilska och genom sin självuppoffring vinner slutstriden mot den vansinnige ”Emperor”.

Många historiker och psykologer beskriver berättandet som en viktig del i det som håller samman mänskligheten. Dels genom berättandet i sig, att man delar något med andra människor, men berättandet kan, i den moderna människans vilsenhet, även nudda vid svaren på mänsklighetens eviga frågor. Vem är vi? Varför är vi här?